when grown up doesn’t mean … grown up

 Oj oj oj, Houston we have a problem ! Vi har (numera …) två NDS-konsoler, men fyra spelsugna i familjen . Elementär matte, bad result .

 Och för mig, shopaholic extraordinaire, är det ett samtidigt himmelskt och helvetiskt utbud av spel som finns på marknaden . Först ville jag ju bara ha knep&knåp grejjer typ Kawashimas Hjärngympa (eller vad det nu kan heta in suedois …), men nu när ungarna har visat mig lite Nintendogs trix tyckker jag att det verkar intressant oxå . Och när jag letar efter spel lämpliga för barn trillar jag in bland grejjer som Nancy Drew . Jag menar, det är ju *KITTY* för bövelen . Jag hade varenda bok i den serien fram tills jag var sisådär tolv ! Tänk att få *spela* Kitty ! Wow, liksom !

 Idag köpte jag i alla fall ett Cars-spel – maken hade visserligen köpt ett bilracespel, men efter att själv ha provat det tyckte han att det nog var lite för svårt för ungarna … fast man vet ju inte med dessa barn . Men ett Cars-spel kan väl inte vara svårt ..? Jo, för mig ! Nu har jag spelat i över en halvtimme & jag åker av banan *varenda* gång . Tvi vale !! Om inte de där jävla batterierna behövde laddas skulle jag fortsätta !!