calling it by it’s true name …

 Mina boys äter Froop, som är ngn slags mysko yoghurt med en klick fruktmos ovanpå, mest pga att de då kan gegga omkring ordentligt . Och så även denna gång . De rör & rör & rör & rör om i bägaren .

 Till slut säger Ettan : “Nu har min blivit *granatäppelfärgad* !”

 Tvåan säger besviket : “Min är bara *rosa* .”

 Ettan tittar upp & ler snett : “Egentligen är ju min oxå rosa …”

eeeuuw …

 Det här är så himla blä ! Inte för att jag bryr mig ett jäkla s.k.i.t. om J. Bond, men A. J. är så fel för *allt* att hon inte platsar ens i en Bond-film . Kan inte madam & hennes korkade gubbe bara försvinna ur allmänhetens öga & ta hand om sina tre miljoner ungar istället ??! De hör hemma i Långtbortistan, där de slipper allmänhetens nyfikenhet, där de kan *ägna* sig åt sina barn istället för att bara *äga* dem … och “octo-mom” kan de ta med sig, så har de en granne att snacka om sina ungar med . Men då blir väl A. J. bara svartsjuk igen (fast jag klandrar henne inte i just detta fall) …

gasen i botten …

 Ettan har en dinosaurie-fas . Igen . Och vi sitter en morgon & diskuterar Aviraptor & Centosaurus & whatshisname, hur farliga de är (var) och framför allt hur fort de kubbar .

 ”Tyrannosaurus springer lika fort som vår bil”, säger Ettan tvärsäkert . “Tvåhundratjugo kilometer i timmen !”

 ”Well, om jag kollade i backspegeln och såg en T-Rex komma galopperande bakom mig skulle jag nog kunna pressa skrothögen till tvåhundra*femtio* kilometer i timmen”, säger jag .

 Och får en medlidsam blick av min son .

 ”Men mamma, Tyrannosaurusar *lever* ju inte längre ! Du *behöver* inte oroa dig om att bli jagad av en så’n .”

 That’s what you get om man försöker leva sig in i barnens värld …

what’s up with boys …

 … de har ju bara sönder sina böxer !!! Ettan har just haft hål på sitt femte (!!!!) par jeans . De andra fyra paren ligger fortfarande & väntar på att bli lagade ! Nu har vi inga byxor kvar, han får väl gå med rumpan bar . Eller nå’t …