push pause …

 Det känns som om jag gått ett varv nu – jag började blogga live när ugnsluckan gav upp andan & nu, när jag fått en glänsande ny diskmaskin, tänker jag ta en paus . Inte en helt logisk linje, visserligen, jag är ju fortfarande ugnslös – har en ugn, men den står o-inkopplad i huset – men jag har just *vääääldigt* lite uppslag för denna blog . Den har blivit *ännu* tristare än den var i början . Ganska omöjligt, egentligen, men men …

 Att jag inte har några läsare har *aaabsoluuuut* inget med saken att göra . Bombsäkert !

ja, ja …

 Gissa var min röst finns :

 Jag är nog bra mycket medel-svensson ändå …

every soul has a name …

 Och denna lilla varelse :

fick namnet Lizzie . Efter Lizzie, gammelbilen i Cars . Trodde jag . Men se’n sa’ Ettan att “hon” skulle heta Hannah Montana imorgon . Och idag hette snigelfan alltså Lizzie McGuire (spelling ?) …

 Wow, jag tror vi tittar för mycket på TV . UngdomsTV …

 I vilket fall som helst samlade småfolket “mat” åt den slemmiga . Gräs, blad och smultron …

 Som synes var det helt ointressant som eventuell föda . Lizzie ville bara bort .

 Då bestämde sig Ettan att det var dags att smutsa ned händerna .

 Händerna blev så skitiga pga att Ettan byggde en borg med vallgrav åt lilla snigeln . Sedan placerades snigeln på borgen & det hela täcktes över med ett par brädor . Helt rymningsfritt enligt Ettan .

 Femton minuter senare var snigeln borta . Gone . Inte att finna . This is how we learn about animals …

take a look …

 …på min nya bil . HÄR .

 Eller - correction – min andrabil . Krokodilen ska jag naturligtvis ha kvar .

 Fast först måste jag tjäna multum med pengar …

moll …

 I’m a bit low .  Livet vill sig inte . Allt är så jobbigt . Liksom .

 Vi kommer ingen vart med kåken . Så vi bråkar istället . Och vi bråkar med ungarna . För att de *började* . Fast det egentligen är något helt annat som satt sig på tvären .

 Och så sitter jag här, i kvällningen, mol alena, och glor på en musikkanal som spelar 80-tal, *riktigt* 80-tal som Propaganda, och jag känner mig såååå lååååg … för jag börjar fundera på allt det där som jag planerade göra med mitt liv, varför jag aldrig har gjort något jag gillar utan bara har flutit omkring . Nu har jag ju strandat igen, men vart ska jag nu simma ? Nu när jag är en medelålders dam med en tvär tonårings själ . Det finns ju inget att se fram emot längre !

 Karriär kan jag inte göra längre – too old . Familjeplaneringen är avslutad & nu måste jag se bebisarna växa ifrån mig for the rest of my life . Sjuklig är jag oxå, fast vad som är fel kan just ingen säga, allt är så *diffust*, men det är väl “that age” som spökar & det är bara att gilla läget (som min husis uttryckte det) . Herregud, det hela känns lite *otillfredsställande* to say the least ! Men vad ska man göra ..?

 Ärligt talat, jag är mycket för att hitta lösningar & fixa problem, men vad gör man när allt man försöker bara möts av ett “näeee” i olika tonlägen ? Och det spelar ingen roll om jag vill diskutera inredning med maken eller mina söners ständiga förkylningar med barnläkaren eller faktumet att en *branddörr* mellan parkeringshus & bostadshus *inte* ska stå uppställd hela dagarna med kisen som äger kåken, allt jag möts av är ett “äh, men ge dig nu” . Not cool, men vad kan man göra ? Istället mår jag pyton . Jag vill förändra för att få ett bättre liv – det ska man ju göra enligt enstämmiga expertutsagor – men stöter på patrull vart jag än vänder mig . Suck .

 Om jag nu ständigt la’ mig i andras privata saker vore det ju förståeligt, men jag vill bara rycka *MITT* liv in på rätt spår & får på moppo för det . Hur sjysst är det då ? På en skala . Blää .

 Och nu spelar de “Video killed the radio star” (- Buggles) på TV . Häromdagen hörde jag den när jag gick i en affär & jag sjöng med . Hela låten . Jag kan nämligen texten . Den sitter kvar från tiden då jag fortfarande hade mitt photgraphic memory intakt …

man blir äldre . och gladare …

 När Tvåan var i runda slängar ettochetthalvt år låg jag alldeles för länge på sjukan (för den mickriga sjukdom jag hade …), och därför fick jag många sjukbesök av de två små . Och varje besök gick ut på att de rände upp & ned i korridoren utanför rummet jag låg i . Mest Tvåan, som just hade börjat gå & bara *njööööt* av att kunna ta sig från punkt A till punkt B och tillbaka igen, via punkt C & D & E … och hela tiden högt skrattande . Vilket en gång fick en av mina rumskompisar – modell farmor - att utbrista : “das ist ja eine frohnatur !!” .

 Så jävla träffande ! Frohnatur . (Går inte att översätta riktigt, men visar i riktning “naturglad” .) För så var han verkligen, bara skratt & jubel dagarna i ända .

 Nu har han tjurnat till lite . Fem år & riktigt vuxen . Och ger svar på tal . Som när pappa *igen* hade stuckit iväg med ngn låda till förrådet & lämnat Tvåan behind *fast* han hade blivit *lovad* att få gå med “nästa gång” . Men dumma pappa, liksom . Tycker jag : “Men gubben, du hade ju precis gått upp till ditt rum & ville ju inte komma när pappa ropade, så var inte så tjurig .”

 Min son spänner ögonen i mig & vrålar : “Ich bin nicht tjurig, ich bin *fröööööhlich* !!!!!”

 Ja, det kunde man ju redan gissa sig till när man hörde tonfallet …

outlaw-ish behaviour …

 Jag är en heavy outlaw . Really . On my way to jail . I alla fall om jag bodde i Sverige . Fast fängelse är nog inte vad man får om man kör omkring med vinterdäck nu, bara heavy fines …

 Men jag bor ju inte i Sverige ! Och jag kör glatt omkring med mina vinterdäck den 18 maj & tänker att vem i helvete ser att det är just vinterdäck ??!

 Tills jag råkade titta på framhjulet idag : på däcket står, i fontstorlek 3000, *WINTER* . Ja tack då, Pirelli, blotta mig bara, det är jag värd !

 Duh !

deep dark woods …

 Dagens ungar är inga “skogsmullar” !

 Nå’n konstig firma som heter >Skogssällskapet< släpper ett pressmeddelande om detta oroande faktum .

 Jaha ..?

 Jag kan inte oroa mig på riktigt . För jag är en av dessa “hel-urbaniserade” människor som visserligen älskar skogen som idè, men inte har någon som helst lust att regelbundet ge mig ut i snåren bland ondsinta vildsvin och blodtörstande fästingar . Därför släpar jag inte heller ut ungarna i skogen om de själv inte vill .

 Eller, let me rephrase that : om ungarna har lust att gå ut i skogen så faller det på makens lott . Every time .

 Vilket då visar på vad som *egentligen* är problemet, nämligen att det i de flesta fallen är föräldrarna som inte intresserar sig för skogsliv & hur ska då ungarna få smak för det ??

usch då …

 Nog kan man väl tycka att ngn som fyller 48 bast borde ha *liiiite* bättre omdöme än att gå på krogen & dricka sig stupfull, för att sedan spy inne på VIP-avdelningen . Burr . Och det ska ha varit en känd amerikansk skådis som gjorde bort sig så fatalt … tja, tro’t den som vill, här är i alla fall länken till artikeln om Georgie C.’s påstådda födelsedagsfadäs .

 Men sorgligast är väl ändå kommentarerna ?!!

 ”Tydligen får inte vuxna människor dricka sig fulla på sin egen födelsedag numera …” – wow, det hör alltså till att vuxna ska supa sig redlösa ? Jag som trodde att “bli vuxen” betydde att man insåg att för mycket supande är korkat .

 ”Han har väl oxå rätt att få gå in i dimman eller …” – vore det kanske inte bättre om man löste sina eventuella problem istället för att dricka gift ??

 What’s up with you, people ? Varför måste det bara supas i alla hörn ? Jag fattar ingenting . Det är ju bara så pinsamt med dessa fulla människor som beter sig illa . Usch .

ehh … what ..?

 Det här är more than confusing :

 Med allt den uppståndelse kring det där med återhållsamhet & att aldrig kyssa någon innan man är gift, gick de då i alla fall och *PARADE SIG TILL BRÖLLOPET* !!! But why ??! Men de kysstes inte ?? Alltså var kyssen viktigast att spara ..?

 Och förresten, vem parade de sig med ? Var det en lång radda innan de hittade varandra ?

 Min sista fråga : hur lång tid kommer att gå innan Aftonblaskans webredaktör upptäcker bildtext-fadäsen ? (T.o.m. i texten som dyker upp i en liten ruta när man för pekaren över bilden i artikeln står det “parade sig …”)