Eftersom Tvåan börjat på lekis och vi skulle få våra köksmöbler levererade idag, tog jag med Ettan på en skogspromenad .
Jag låter det stå ensamt i rummet ett tag …
Ja, vi knallade ut i skogen . Och det var *min* idé .
Det är säkert en dundermigrän på gång, jag brukar göra så udda saker då . Ungefär som om kroppen sa’ till hjärnan : “hörru, nu är det dags att göra ngt riktigt *annorlunda*, imorgon krampar du & då kommer vi inte någonstans” …
Hur som helst, vi gick ut i skogen . Och Ettan pratade om sina Pokèmon . Vi gick bland sagoträd, på mjuk mossa & snattrade Pokèmon och helt plötsligt rasslade det till borta bland träden & två harar kubbade ikapp från en glänta till en annan . Ettan blev så till sig att Pokèmon var glömt . Och ett par meter vidare kommer det ytterligare 3 harar & jagar varandra mellan buskar & träd . De verkar inte se oss alls utan springer förbi så nära, uppe på en liten ås, att jag hade kunnat röra vid dem om jag hade sträckt ut handen .
Wow, där kan man snacka om close to nature . Tja, om inte de där envetna myggen hade varit hade den här skogsprommisen varit en tiopoängare .











