Idag var det vacc.-dag på vår barnläkar-mottagning .
Hela dagen, enligt löpande band-principen . Man fick en tid, skulle ha alla papper redo, underskrivna, i handen … och ja, jag vet inte hur det se’n blev i verkligheten . För Tvåan får fortfarande penicillin och då är en vaccination utesluten . Och Ettan’s envisa snuva blev sämre igen & idag hade han även lite ont i halsen . Och det knäppte i öronen när han svalde, sa’ han .
Men observera att han sade allt detta innan han visste om att det skulle bli vaccination ! Ärligt talat så hade jag faktiskt tänkt överrumpla honom . Jag har nojjat om det här i veckor nu .
I första ledet var allt så enkelt : ungarna får vaccinet den 24:e nov. & vi vuxna hos husläkaren i samma vecka . Se’n tog det enkla slut när jag fick veto – hos husläkaren tänkte de minsann inte vaccinera mig, då jag fortfarande tar penicillin & de kräver att man är medicin- & besvärsfri i 2 veckor innan vacc. – hahaha, händer i mitt nästa liv . Kanske . Efter det fick maken veto – han hostar alldeles för mycket . Tja, se’n åkte nästa penicillin-junkie ur racet und so weiter und so fort … och nu står vi här utan vaccination .
Tja, å ena sidan är jag glad att vi inte behöver ta tag i biverkningsbiten nu, fast å andra sidan kan ju grisen slå till med full kraft istället . Lite som valet mellan pest och kolera …
