all you can eat …

 Halloween är en relativt stor grej här i landet . Det springs i grupper från hus till hus & tiggs godis . Och om ngn nu inte skulle öppna är det inte ovanligt att de morgonen efter får skotta bort några kilo “skum på burk” från förstukvisten .

 Vill jag inte . Skotta är inte min grej . Och alldeles bestämt inte när jag nu oxå har en härlig öroninflammation !

 Alltså hade här införskaffats godis . Och små plastpåsar . Som vi under lördagen fyllde med allehanda & ställde, i en bunke, bredvid dörren .

 När det blev mörkare tände vi ytterbelysningen . Och väntade …

 Vi satt uppe till elva & kollade Winnie the Pooh och Lilo & Stitch . Och de enda som ringde på under den vakan var ett gäng överförfriskade tonårstjejjer .

 Kvar finns två besvikna små killar & ett halvt ton smågodis . Undras om det ena kan trösta det andra …?

invigning …

 ….av min nya sjukstuga – *förlåt* – mitt nya hem, mitt egna hus gör jag som jag gör bäst . Med en dunderförkylning, tonsilitis och en alldeles förjävlig sinuitis !

 Häpp .

 Nu är det hästsparks-penicillin, högdoserat ibuprofen och ett par utvalda homeopatiska dunderkurer som gäller . Enda sättet att hålla sig på benen . Annars är jag dead rakt av . Efter så många år av evigt återkommande bihåleinflammationer trodde jag att jag hade upplevt allt i det hörnet, men att det kan göra så här överjävligt ont hade jag ingen aning om …

hur man vet att man bor på landet …

 När man varje morgon, cirkus klockan halv 6, ser tankbilen för mjölk speeda förbi, i riktning stad .

 Ett andra tecken är ju naturligtvis att man är uppe före tuppen …

 Suck .

all-yearly wonders …

 Det *är* otroligt, men det verkar bli vinter . I år igen . Som om det inte var nog med förra året …

 Fast förra vintern stod bilen i ett garage . Varmt & gött . Våra bilar har alltid stått i garage, ngt annat finns inte på kartan, liksom …

 Men nu är garaget fullt av mitt bohag från Stockholm (sooooo many years later lalala …) & bilen får möta kylan på uppfarten . Och jag får lära mig handskas med en isskrapa …

 Måste nog öva lite till . Eller skaffa en bättre skrapa .

 Men det är inte synd om mig . Insåg jag när jag tittade närmare på motorhuven :

 See ? Där i övre delen av bilden ..?

 En grön gräsis sitter där . Det är han till vänster på huven . Ser ju helt lugn ut . Se’n kastar man en blick på killen till höger :

 Och inser att det inte handlar om ngn liten paus i första solljuset denna morgon . Nej, det är en kall & plötslig död det handlar om . De arma kräken hade regelrätt frusit fast på bilen . Och vi hade fått ett par ofrivilliga galjonsfigurer .

 Snyggt matchat i alla fall, det där gröna till den tjusiga blå bilen, me likes .

min tvillingsjäl ..?

 Inte trodde jag att jag hade ngt gemensamt med Charlize T., men läser man [ här ] kan man se att vi är två hjärnor, samma tanke . Jag har heller inga som helst problem med messy, i alla fall inte om jag är den enda som måste städa . Vad jag däremot *avskyr* är folk som slänger in allt & lite till i skåp & lådor bara för att få “rena ytor” ! Ok, det ser onekligen snyggt & välstädat ut vid första anblicken, men man måste ha hänglås på alla gömställen . Och skulle man mot förmodan ändå öppna ett av dessa gömmor, har man genast ett lass av blandade karameller i famnen .

 Nä, tacka vet jag organiserat undanstädande, med “var sak har sin plats” osv. Och ngn annan som städar ..

en kratta extraordinaire …

 Ettan flippar ur ibland . Med jämna mellanrum . Ganska ofta . Och då händer det att han vrålar : “Ich zeig’ dir was ‘ne Harke ist !!!!”

 Men det är inte trädgårdsskötsel han vill tvinga sin antagonist till . Skulle man ju annars kunna tro . Han säger ju att han ska visa hur en kratta ser ut ..?!

 Nej, egentligen vill han ge nå’n en smäll på truten . Man kan ju undra varför en 7-åring måste ge ngn en så’n smäll, som tur är har det hittils bara varit ett tomt hot .

 Kanske för att jag alltid hojtar tillbaka : “Jag vet hur en kratta ser ut ! Det är ju jag som står för lövkrattningen i den här familjen .!”

 Och vilken unge tycker inte att det är sååååå pinsamt med en morsa som inte ens fattar att hon blir hotad med stryk .

deep, deeper, depression …

 Allt känns mega-junkigt just nu . Det börjar redan på morgnarna, då jag måste upp kl.6 för att fixa “pausenbrot” (+grönsaksstrimmlor & fruktbitar) åt ungarna, ta fram kläder & jaga upp barna ur sängen . Egentligen vore det ju logiskare om de jagade upp mig . Vilket de gör alla lör- & helgdagar . Klockan halv fem . A.M. .

 Sedan går da’n & jag hinner inte göra ngt annat än städa, handla, tvätta, laga mat, hämta ungar, hjälpa till med läxor, städa mer, tvätta mer, förbereda kvällsmat & nattning … Jag hinner inte ens börja med viktiga grejjer som fixa trädgården innan frosten, renovera färdigt kåken, sy kläder, ja, allt annat trist som bara hägrar eftersom det jag gör varje dag är *ännu* tristare …

 Och nu ger min laptop sakta men säkert upp andan . Fläkten låter som ett tröskverk (kanske göra rent ..? när jag får tid ngn gång ..), hårddisken går på halvfart och allt som oftast, när jag stänger ned datorn, blir det infarkt ngnstans & nästa gång jag startar datorn funkar inte vissa konton längre …

 Därför har jag online-problems just nu . Online-kontot funkar inte längre . Det har gått sönder . Ett nytt blev en halv räddning : kommer visserligen online, men allt går, om möjligt .., ännu långsammare .

 Blä .

 Men det kanske är lika bra, för visst har internet blivit ganska trist . Annat var det förr … suck suck suck .

 Inte för att jag är up-to-date med web-making numera men jag hörde i alla fall att man har bestämt att frångå XHTML som standard & istället vidareutveckla HTML 5 . Låter bra . Om jag någonsin kommer ur den här mörkgrå dalen kanske jag kan börja göra websidor igen …

kitchen drama …

 Jojo, jag fick migrän . Inte i torsdags, utan en dag senare . Inte heller the rough kind, utan mer parantes-aktig . Den fick sig nog en törn av att jag faktiskt hade varit ute i friska luften & knallat *tre* dagar i rad . Och när jag sedan gick till sängs *före* nio i går kväll – *gasp* – tog jag tydligen livet av den migränen helt & fullt .

 Bra .

 Mindre bra är att vi efter tre dagar 100% kök – dag 1 : leverans & dag 2-3 : uppbyggnade – inte har ett komplett kök ! Spishällen var nämligen av fel sort, felbeställd av vår “köksplanerare” – vi fick en häll där ugnen måste sitta under, *fast* vi har fristående ugn och det bland de nya köksskåpen faktiskt finns ett nytt “högskåp” för ugnen !

 Ok, vore kanske inte så illa om det inte vore för faktumet att det tar minst tio dagar att få fram en ny häll . Tio fucking days ! Måste de skicka hällen tre varv via Australien innan vi kan få den ??! Fast i ärlighetens namn, vi har fått ett erbjudande att ta en “utställnings-häll” (som varit använd i en affär i ett halvår) för samma pris som en ny, och den får vi direkt .

 Vårt förslag om prisreduktion mottogs med chockad tystnad . Ah, well, ten days is less than ten weeks …

into the woods …

 Eftersom Tvåan börjat på lekis och vi skulle få våra köksmöbler levererade idag, tog jag med Ettan på en skogspromenad .

 Jag låter det stå ensamt i rummet ett tag …

 Ja, vi knallade ut i skogen . Och det var *min* idé .

 Det är säkert en dundermigrän på gång, jag brukar göra så udda saker då . Ungefär som om kroppen sa’ till hjärnan : “hörru, nu är det dags att göra ngt riktigt *annorlunda*, imorgon krampar du & då kommer vi inte någonstans” …

 Hur som helst, vi gick ut i skogen . Och Ettan pratade om sina Pokèmon . Vi gick bland sagoträd, på mjuk mossa & snattrade Pokèmon och helt plötsligt rasslade det till borta bland träden & två harar kubbade ikapp från en glänta till en annan . Ettan blev så till sig att Pokèmon var glömt . Och ett par meter vidare kommer det ytterligare 3 harar & jagar varandra mellan buskar & träd . De verkar inte se oss alls utan springer förbi så nära, uppe på en liten ås, att jag hade kunnat röra vid dem om jag hade sträckt ut handen .

 Wow, där kan man snacka om close to nature . Tja, om inte de där envetna myggen hade varit hade den här skogsprommisen varit en tiopoängare .

still alive …

 Ok, jag fick mitt recept, inte en dödsdom . Jag fick inte ens en högre dos thyroxin än tidigare . Jag var bara tvungen att knalla in till doktorn i alla fall . En halvtimme i väntrummet + en kvart hos doktorn + 20 minuter bilfärd fram & åter = over an hour wasted . Ack ja, it could’ve been worse …